Just nu håller tjänstemän och förtroendevalda i Raseborg på att fundera på nästa års budget - ett starkt styrningsdokument i kommunen där vi försöker förutspå kostnader för nästa år och även besluta vad saker och ting ska få kosta.

Jag har kunnat notera att i alla fall kultur- och museisektionen och sektionen för idrott och hälsomotion inte kunnat göra upp ett budgetförslag inom sina budgetramar som de fått från stadsstyrelsen. Vårt arbete i nämnden kommer att bli utmanande.

Nytt för i år är att vi har ett bokslut för 2009 - för staden Raseborg, och vi börjar ha tillförlitliga siffror att utgå ifrån när det gäller vad saker och ting kostar inom den nya kommunen. Det gör naturligtvis inte budgetarbetet lättare, speciellt inte när en kriskommunsstämpel lurar bakom hörnet.

Bildningsnämnden har möte nästa veckas tisdag, 5.10, och ska då godkänna vårt budgetförslag som sedan går vidare till stadsstyrelsen. I november samlas sedan fullmäktige för att godkänna hela stadens budget. I alla fall torde ett anslag för xylitoltuggummi i daghemmen finnas med i vårt förslag, samt mycket mycket mer.

tack till Alfamamman Peppe och matforograferande Karin för att ni idag på Luckan Helsingfors lunchdiskussion fick mig att förstå det här med att länka när man bloggar ;) det är ju hur kul som helst!

Jag tog del av Sydkustens landskapsförbunds seminarium Vad är kvalitativt god dagvård?

Dagvårdschef Nina Fabricius från Helsingfors var provokativ och tog exempel från verkliga livet, något som uppskattades av deltagarna. När vi planerar dagvård och funderar på vilka uppgifter som är de viktigaste, kan svaret bli olika om man tar det vuxna perspektivet eller barnets perspektiv? Vad behöver den vuxna, vad behöver barnet?

Dagvård är ingen enkelt fråga, i Raseborg borde vi ha flera platser (också en buffert när det kommer in nya ansökningar) så att kommunen klarar av att ta emot barn inom två veckor enligt den subjektiva dagvårdsrätten. Nästa politiska mål är att få ett nytt daghem i centrala Ekenäs, så att behovet av barack (nu vid Björkebo daghem) blir kortlivat. Det befrämjar barnets vardag.

Under veckoslutet diskuterade Svensk Ungdoms medlemmar närmat på årets sommargymnasium i Kirjais, Nagu. Vad vi äter är en del av vårt välmående, och allt fler har reagerat på tillsatsämnen, halvfabrikat och tillgången på matprodukter.

Vad jag lärde mig under veckoslutet;

- tillgången på närproducerade råvaror är begränsade

- producenter har svårt att samarbeta och konsumenter svårt att hitta rätt produkt/producent

- människor skulle gärna köpa mera närproducerat om det fanns i butiken och inte är dyrare

Riksdagsledamot Thomas Blomqvist pratade på lördag för det församlade gänget, och det blev bra diskussion bland annat om GMO i Finland, vad som påverkar tillgång och efterfrågan. Johanna Mattila från nätverket Äkta smak (www.aktasmak.fi) tog upp problematiken med brist på information och att skulle alla nu vilja ha närproducerat skulle det inte finnas tillräckligt. En långsam, hållbar utveckling av närmat är bäst. Samtidigt är det inte alla producenter som vågar satsa på nya koncept för att utveckla närmatsproduktionen.

Ett problem i kommunerna är priset. Mattila kunde berätta att 500 barn i Åbo en månad åt närproducerad mat, och det var en utgiftshöjning på 17 procent.

Själv skulle jag gärna se mera närproducerade och även ekologiska matprodukter i butiken, på restauranger och i kommunens serviceutbud. Här är skattelättnader en väg att gå, också konsumenters aktivitet för att få tillstånd efterfrågan, och så måste producenterna kunna samarbeta.