En intervju med mig angående bristen på kompetent personal inom den kommunala barndagvården på Sydkustens landskapsförbunds verksamhetsområde finns nu på webbtidningen Arbetarbladet.  

Nyheter | i veckan Publicerad 18.03. 10:26

Holger Wickström: Folktingets utspel överraskande

- Folktingets ställningstagande i frågan om barnträdgårdslärarutbildningen till förmån för Åbo Akademi är överraskande mot bakgrunden av att Helsingfors universitet och Arcada redan är i full gång med planeringen av barnträdgårdslärarutbildning i HU:s regi i södra Finland.

- Och det med pengar från statsbudgeten, säger viceordföranden för Sydkustens landskapsförbund Holger Wickström (Fsd) om den aktuella debatten kring den finlandssvenska barnträdgårdslärarutbildningen.

Sydkustens landskapsförbund har sedan år 1997 påtalat bristen på kompetent personal inom barndagvården i södra Finland, konstaterar Wickström.

- Från och med 2004 har förbundet fortlöpande fört statistik över personalsituationen i sina numera 16 tvåspråkiga medlemskommuner i landskapen Östra Nyland, Nyland och Åboland. Senaste höst sammanställde Sydkusten en omfattande rapport som bla visar på ett stort behov av kompetent personal – främst i huvudstadsregionen. Antalet obehöriga barnträdgårdslärare på förbundets verksamhetsområde är drygt etthundra medan de obehöriga barnskötarna är över tvåhundra. Behovet av utbildad personal kommer dessutom att öka under de närmaste åren på grund av pensioneringar och det ökande antalet barn.

- Dagvårdens personalbehov har en längre tid varit ett permanent tema på Sydkustens agenda och man har i förbundsstyrelsen haft förväntningar på att samarbetet mellan Helsingfors universitet och yrkeshögskolan Arcada bl.a skulle leda till en permanent utbildning av barnträdgårdslärare i Helsingfors. Den barnträdgårdslärarutbildning som Åbo Akademi ger i Jakobstad räcker helt enkelt inte till för att avhjälpa bristerna i södra Finland. Inte heller de tillfälliga arrangemang som ÅA har för kompletteringsutbildning i Helsingfors, konstaterar Wickström.

Sydkustens ordförande Maria Björnberg-Enckell har reagerat kraftigt på Folktingets färska ställningstagande i frågan.

- Även om Björnberg-Enckell inte har uttalat sig i Sydkustens namn, utan som privatperson, motsvarar hennes uttalanden slutsatserna i förbundets rapport. Sydkustens styrelse har inte explicit tagit ställning om det skall vara ÅA eller HU som ska sköta barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors, men på basen av hittills förda diskussioner tycks det råda en klar majoritet för HU.

- En permanent barnträdgårdslärarutbildning vid Helsingfors universitet utgör dock inget hot mot Åbo Akademis motsvarande i Jakobstad eftersom behovet på arbetsmarknaden är så stort att alla som utexamineras från vardera enheten under åtminstone de närmaste tio åren kommer att få ordinarie tjänst, säger Holger Wickström.

106

Det kommer att byggas en ishall i Raseborg - förr eller senare. Raseborg är den enda staden i sin storleksordning i Finland som saknar en ishall - och konstisbana överhuvudtaget. Många betydligt mindre kommuner har redan länge haft ishall. Det senaste tillskottet är lilla landskommunen Sonkajärvi med 4700 invånare vars hall invidges senaste fredag den 5 mars. Om den kan man läsa mera här: http://www.sonkajarvi.fi/?deptid=22364.                                             

Lämpligaste plats för Raseborgs ishall är naturligtvis Karis idrottspark på tomten där Karis Trä tidigare verkade, men som numera är i stadens ägo. Därigenom skulle en hel del synergieffekter tillgodogöras; personal, värmeenergi från ishallen till  intilliggande Sisu arenan och konstgräsplanen, det färdiga stora parkeringsfältet osv. Karis idrottspark (arbetsnamn) är centralt belägen intill stadskärnan med bla järnvägs-och busstationen samt det kommande Axxellkomplexet.

Satsningen på ishallen är en strategisk satsning för framtiden och ungdomen. Den höjer stadens dragningskraft. Det tar inte länge att bygga en ishall. På mindre än ett år från det att beslut har fattats och finansiering ordnats. Nettokostnaden rör sig kring en miljon euro. Jag var med om att starta det projekt som ledde till Sisu arenan. Den hallen byggdes under 1983 på mindre än ett halft år och blev tack vare kännbara talkoinsatser av bla Bk-46 handboll och Karis tennisklubb Finlands billigaste idrottshall på sin tid. Nu är det dags att göra om bedriften!

105

Ryktena och spekulationerna kring upphandlingen av social– och hälsovårdsservicen på f.d. Karis stads område (numera en stadsdel i Raseborg) tycks fortsätta. Och nu också offentligt på tidningsspalter och webbplatser. Som t.ex. följande som handlar om upphandlingen av boendeservice för åldringar. Det vill säga den process som slutligen ledde till att MedOnes Villa Pentby byggdes och att bla åldringarna från Folkhälsans Villa Rosa i Mjölbolsta flyttades dit.

När vård konkurrensutsätts borde man inte alltid låta de ekonomiska aspekterna ensamt avgöra så som nu skett i Karis. Den vård åldringarna hade med den förra aktören borde inte ha fått avbrytas. I konkurrensutsättningar så kan man även beakta referenser och tidigare samarbetsförhållande. 

Eftersom det här fallet för två år sedan blev prövat i marknadsdomstolen som förkastade ”förra aktören” Folkhälsan Raseborg Ab:s besvär, är synpunkterna intressanta dels genom sitt innehåll och dels pga att de framförs såhär relativt långt i efterskott.

I fråga om bedömningskriterierna för de inlämnade anbuden gäller att de framför allt baserade sig på de allmänna principer och riktlinjer som stadsfullmäktige fastställde redan 11.6.2006 och som grundtrygghetsnämnden 21.12.2006 formulerade till upphandlingsdokument och efter en första rond av intresseförfrågning samt förhandling med ett antal potentiella anbudsgivare finslipade till den slutliga anbudsförfrågan som nämnden gjorde 20.3.2007. Samtliga anbudsgivare hade sålunda godkänt bedömningskriterierna före de lämnade in sina anbud (offerter). Priset tillmättes 70 % och kvalitetskriterierna sammanlagt 30 % (fördelade på 7 delkriterier). Enligt upphandlingslagen skall det sammanlagda resultatet alltid vara avgörande, dvs det totalekonomiskt mest fördelaktiga för staden. MedOne var billigast i pris och fick därför fulla 70 poäng. Folkhälsan var nästbilligast och fick 66,04 poäng. Kvalitetspoängen var 27 för MedOne och 29 för Folkhälsan. Sammanlagt 97,00 för MedOne och 95,04 för Folkhälsan. Enligt marknadsdomstolen (107/08) var bedömningen korrekt gjord på alla punkter.

Marknadsdomstolen förkastade också Folkhälsans krav på att sådant som  referenser och tidigare samarbetsförhållande skulle tillmätas betydelse. Domstolens hänvisande  till hävdvunnen rättspraxis kan ses som en ”godmorgonyxskaft”-tillrättavisning av Folkhälsans jurister. Huvudprincipen om att alla anbudsgivare står på samma startlinje är ju grundläggande för hela upphandlingslagstiftningen. Om så ej vore fallet skulle Folkhälsan ha vunnit upphandlingen i Karis till alla delar - överlägset.

Den upphandling av social-och hälsovård som Karis stad gjorde på våren 2007 följde den gamla upphandlingslagen (1992/1505) med alla sina tillägg som blev gjorda pga EES-avtalet f.o.m 1994 och Finlands EU-medlemskap f.o.m. 1995. Den lagen har sedermera blivit ersatt av en ny upphandlingslag (2007/348) som trädde i kraft 1.7.2007. Den nya lagen som i princip är lika i alla EU-länder ger de privata aktörerna på marknaden en mycket stark ställning i förhållande till upphandlarenheterna i stat och kommun. I fråga om upphandling av varor och byggnadsentreprenader kan man tänka sig att lagen är till nytta, men när det gäller social- och hälsovård som berör levande mänskor är den besvärlig. Främst pga risken för avbrott i kontinuiteten.

Finland svenska socialdemokrater FSD har i en motion till SDP:s partikongress nu i maj tagit fasta på upphandlingslagens avigsidor och föreslår därför att social-och hälsovården lyfts ut ur lagen och att t.ex. kommunerna därmed skulle få friare händer att organisera denna lagstadgade verksamhet.  För att få till stånd en så stor lagändring behövs nog att SDP har en stark position i regeringen. Och till det behövs en ordentlig valseger i riksdagsvalet om ett drygt år.

I Raseborg börjar det redan bli hög tid på att fundera på serviceproduktionens organisering efter att avtalen med Carema, MedOne och Folkhälsan löper ut 2013. Upphandlingsprocessen tog ju över två år i Karis och knappast skulle den bli snabbare i Raseborg.  Frågan gäller främst i vilken utsträckning staden överhuvudtaget skall upphandla tjänster inom social –och hälsovården. Inom Raseborgs socialdemokrater råder stor enighet om att åtminstone primärhälsovården skall ”tas hem” så att en enhetligare, smidigare och rättvisare (och naturligtvis billigare) service kan erbjudas i hela staden.  

104

Bonden Hilding Lindholm från Snappertuna har gått bort i sitt åttionionde år den 27 januari på sjukhuset i Ekenäs. Han var ett av de fem barnen i familjen som i åttonde släktled innehade Backa gård i Antby i norra Snappertuna. Det var aldrig meningen att Hilding skulle bli jordbrukare, utan som ung närde han drömmar om ett liv som sjöman. Men efter att äldsta brodern försvunnit under andra världskriget i slaget vid Hästö-Busö, kom ansvaret för hemgården att falla på Hilding och brodern Leo, som båda återvände skadade från kriget. Gården delades år 1958 och på Hildings lott föll de ägor som i fortsättningen kom att kallas Backers.

Hilding Lindholm kom att bli känd för sin mångsidighet och öppenhet för nya idéer. Sålunda spände han nymodigheten traktorn framför de gamla hästdragna jordbruksmaskinerna och till Backers införskaffades också i medlet av 1950-talet en av Västnylands första självgående skördetröskor – en Massey Harris. Med den skördade han inte enbart de egna spannmålsfälten utan också åkrar i Snappertuna, Ingå, Karis och Ekenäs.

Hildings mångsidighet ledde honom till ett flertal arbetsuppgifter vid sidan av jordbruket; lastbilsfabriken i Karis, textilfabriken Lilja Pile, prospekteringen av riksväg 25 söder om Karis, kolkraftverket i Ingå et cetera. Med erfarenhet av den vanliga arbetarens liv kom han att bli en stridbar medlem av Sfp:s lokalavdelning. Han räknade sig i likhet med sin far till den socialliberala falangen inom partiet. Fadern var kolonisationsnämndens ordförande 1928-1954 och kom i den egenskapen att föra småfolkets talan.

Men Hildings energi räckte också till annat samhälls- och föreningsengagemang som bland annat Snappertuna FBK åren 1956-1969 och Hembygdens Vänner i Snappertuna.1950-1992, vars stolthet föreningshuset Tunaborg mitt i kyrkobyn också var en ögonsten för Hilding. När Raseborgsspelen startade år 1966 var det en självklarhet att hela 7-personers familjen Lindholm var mobiliserad i skådespelar- och funktionärsuppgifter. Och Hilding själv med hustrun Thelma i bärande roller. I samma veva blev Backers naturligt och otvunget för årtioden en viktig stödjepunkt för det kulturella uppsvinget vid Raseborgs slott och t.ex. den berömda Gammelrian ett omtyckt besöksmål för såväl ”vanligt folk” som kulturpersonligheter från när och fjärran. Det kulturella arvet efter Hilding och Thelma har sedermera framgångsrikt gått vidare i nya generationer Lindholm.

En svår astma och därav föranledda vistelser på Mjölbolsta sjukhus i medlet av 1960-talet ledde in på hantverkarbanan. Hildings specialiteter var läderarbeten samt koppar–och mässingssmide. Han var en passionerad skrotsamlare och hans konstnärlighet tog sig uttryck i konstverk av skrot som även kunde beskådas på utställningar i regionen. Någon riktig metallkonstnär blev han dock aldrig, men många av de vägglampetter och messingsljusstakar som han förfärdigade under 1970-1980-talet pryder ännu väggar runt om i Västnyland.

Hilding Lindholm sörjes av fem söner med familjer, övriga släktingar och ett stort antal vänner.