|
Gammalmodigt tänkande Nya arbetsplatser har varit en nyckel till att locka inflyttare till en kommun. När det gäller Hangö fungerade denna politik under 50-, 60-, och 70- talet och gav utslag.. Nya industrier etablerade sig och nya arbetsplatser med en kraftig inflyttning som följd. Kulmen nåddes 1980 då vi var 12,000 Hangöbor. Under 80- och 90-talet sanerade industrin, några lades ner, tex Hyvon och Kone, arbetsplatserna minskade. Hangö drabbades av en utflyttning, vi blev färre och färre. Denna negativa utveckling har fortsatt. Idag är vi 9,719 Hangöbor. Under de senaste åren har arbetsplatserna i Hangö ökat, mest i hamnen men även inom industrin. De nya arbetsplatserna har inte lyckats bryta trenden, den negativa befolkningsutvecklingen har fortsatt. Jag har inga exakta siffror men min uppfattning är att ingen annan kommun i regionen har kunnat öka sina arbetsplatser i samma grad som Hangö. Tittar vi på befolkningsutvecklingen i regionen har alla andra kommuner en befolkningsökning. Vi har nu en tydlig trend där allt flere kommer till Hangö för att arbete men föredrar att bo annanstädes. Den kommunala ekonomin bygger huvudsakligen på de skatter innevånarna betalar. Ett minskat antal innevånare betyder minskade inkomster som försvårar upprätthållande av den kommunala servicen. Hangö stads ledning har nu all orsak att fundera på orsakerna till den negativa befolkningsutvecklingen. Vi skall komma ihåg att bakom en nettoutveckling på minus 108 personer år 2006 finns det flere hundra in och utflyttare. De bör stå klart att orsakerna finns djupare än i antalet arbetsplatser. I mitten av 90-talet inleddes en undersökning där de 300-400 årligen utflyttade intervjuades, tyvärr blev denna undersökning som så mycket annat aldrig slutförd. Jag vill för egen del peka på trivselfrågor, tillgång på kvalitativa och förmånliga bostäder. Men säkert finns det många fler och säkert finns det orsaker som står utanför kommunens påverkningsmöjligheter.
|