|
Kirjoittanut Magnus Cederlöf
|
|
30.05.2010 21:50 |
|
Jag hade nöjet att vara med om 30-årsjubileet för 1980 års studentkull från Ekenäs Gymnasium i helgen. Vi hade lagt upp ett litet program bestående av skolbesök, nedläggning av blomma vid en avliden kamrats grav och kvällsfest på, ja var annars, Knipan förstås. Skolbesöket var en fullträff tack vare lektor Marika Nöjds gedigna insats. Via henne fick vi en inblick i hur studierna i gymnasiet har förändrats sedan det begav sig på 1970-talet. En helt annan verklighet kan man gott säga. Gymnasisterna av idag måste ta ett helt annat ansvar för planeringen av sina studier i det kursbundna systemet. Internationaliseringen har också kommit in som ett naturligt element i vardagen. Själva skolhuset vid Rosenvägen är i sig en pärla med trevliga utrymmen trots att det tydligen är alldeles för trångt för dagens elevantal.
Kärnan i studentjubileet är ju det glada återseendet. I vissa fall kan man träffa forna klasskamrater som man inte sett på tiotals år. Plötsligt står dom bara där framför en och minnena från gemensamma händelser bara väller fram. Man slås av hur olika tiden far fram med oss. En del ser ut precis som på skoltiden, andra har förändrats så mycket att man först knappt känner igen dem. En viktig lärdom är att det lönar sig att vara på plats, annars löper man risk att bli föremål för diskussion vid middagsbordet.
Studentjubileernas popularitet visar att det finns ett inbyggt behov att hålla kontakt med gamla skolkamrater. Gärna vill man också på något sett följa med vad som försiggår i den gamla skolan. Det här är någonting som skolan borde utnyttja mera aktivt. Om man jämför med högskolevärlden är slutsatsen uppenbar: gymnasierna borde starta alumn-verksamhet. I klartext betyder det att skolor som Ekenäs Gymnasium borde inse att skaran av forna elever är en outnyttjad resurs som kunde göra en massa nyttiga insatser för skolan om man bara ger dem en chans. I tider av tilltagande ekonomisk åtstramning kan det här visa sig vara en klok strategi.
|
