|
Tankar kring båtar och miljö |
 |
 |
|
Kirjoittanut Magnus Cederlöf
|
|
06.07.2010 20:02 |
|
Nu när båtsäsongen går in i sin mest intensiva period faller det sig naturligt att fundera litet kring båtlivets miljöpåverkan. Hur naturnära och idylliskt båtlivet än kan förefalla kommer man ju inte ifrån att man ökar sin personliga miljöbelastning från den dag man blir båtägare. Ämnet i sig är alltför omfattande för att avhandlas i en blogg men jag ska hålla mig till ett par intressanta aspekter.
Många båtägare stryker giftig bottenfärg på skrovet för att undvika allehanda påväxt i synnerhet av havstulpaner. Bestämmelserna om båttenfärger har skärpts betydligt under åren, men faktum kvarstår att det är frågan om gifter som läcker ut i vattenmiljön. Därför borde man undvika dessa färger överhuvudtaget om det bara är möjligt. I undersökningar har man kunnat visa att trots att förbudet mot det klassiska bottengiftet TBT redan länge varit i kraft är halterna fortfarande höga av detta ämne i bottensedimenten i båthamnarna.
En metod att undvika bottengifterna är att lyfta upp båten på torra land för torkning i början av augusti då den kritiska tidpunkten för påväxt av havstulpaner infaller. Den andra möjligheten är att anlita en båttvätt som putsar bottnen ren från påväxt. Problemet är att sådana tvättar fortfarande är sällsynta. Månntro det finns en enda sådan anläggning i skärgårdsstaden Raseborg?
Glasfibern slog igenom på allvar som skrovmaterial på 1960-talet. Det betyder att de äldsta plastbåtarna obönhörligen börjar vara i livscykelns slutskede. I dagens läge finns inget fungerande system för skrotning av gamla plastbåtar. Här kan man ju jämföra med bilmarknaden som redan länge haft ett långt utvecklat system för skrotning och återvinning av gamla fordon. Det förefaller klart att vi behöver något liknande också för uttjänta båtar. Nuläget håller sakta men säkert på att utvecklas till ett avfallsproblem. Övergivna båtvrak är inte någon särskilt ovanlig syn då man rör sig i skärgården. Som på många andra områden är Sverige steget före också i denna fråga. Där har man åtminstone på vissa håll etablerat båtskrotningsverksamhet.
En ständigt aktuell fråga är bränslebeskattningen. På detta område är ju regeln att beskattningen skärps med jämna mellanrum. Enligt ett färskt utkast till proposition från finansministeriet skall i alla fall de som vill satsa på miljövänlig tvåtaktsbensin belönas med en skattesänkning. Det är frågan om s.k. alkylatbensin som inte förorsakar skadliga utsläpp i sammas skala som traditionell bensin i tvåtaktsmotorer. Här gäller det bara att hoppas att båtägarna noterar denna förändring och övergår till ”miljöbensin”.
Vi ses på fjärdarna!
|
