|
Västra Nylands psykiatri vård |
 |
 |
|
Kirjoittanut Margita Björklöf
|
|
07.11.2010 18:24 |
|
Hur kommer det sig att det från politikerhåll varit mycket tyst eller åtminstone hörts väldigt dova protester (Harri Yltävä undantaget) angående nedskärningarna inom psykiatrin. Ekåsens personal har tagit initiativ till ett Fackeltåg den 18.11 med start kl 18 från Ekenäs torg och promenad längs Raseborgsvägen fram till Ekåsens område. Alla med som vill visa att det är viktigt! Även om det inte kan ändra på redan fattade beslut så är det ett yttrande!
Inom alla vårdformer - men speciellt inom psykiatrin - är vård på det egna modersmålet synnerligen viktigt. En nedkörning av Ekåsens verksamhet till följd av att tex Esbo flyttar sina patienter till Mariefors leder till att allting blir lidande. En vårdavdelning invid VNS uppfyller ingalunda de behov som finns - geriatri, akut, rehabilitering, barn- och ungdoms psykiatrisk vård. Var ska all omkring-service finnas? Inom psykiatrin där vårdtiden ofta är lång behövs väldigt mycket annat än själva avdelningen. Det behövs olika slags terapisalar, skolsal, möjligheter att utöva fysisk fostran, frisör, fotvård - ordentlig möjlighet till utevistelse - ja jag kan inte räkna upp allt.
För allt som för den friska individen är normala vardagssysslor behöver en patient med psykiatrisk problematik hjälp och stöd med. Social träning i alla sysslor som hör livet till är A och O och eftersom personalen har sig själv som arbetsredskap och inte så mycket teknologi som inom somatiska vården är språket i nyckelposition.
Jag stod på barrikaderna för Ekenäs BB - främst med anledning av språket. Ändå kan inte psykiatri vård jämföras med att föda barn - vad språket beträffar, redan vårdtiden är så mycket kortare på en förlossningsavdelning. Men man förstod ju att inom HNS var BBstängningen bara en varningsignal för det som komma skall för västnylands del.
Det har pratas varmt om att sjukhusvården måste ske nära patientens hemort och det är kanske så. Men inte generellt vågar jag påstå - jag tror att inom psykiatrin kan det till och med vara en fördel att vården sker lite längre bort. Rätta mig om jag har fel, men jag tänker på tex den stora målgruppen blandmissbrukare som vi har idag. Kanske det är till fördel att vårdas på lite "distans" Dessutom om man åtnjuter en rehabiliterande vård under en lång tid och det i värsta fall lett till att vänner dragit sig undan - så kan det också vara en fördel att vara lite längre hemifrån - då är det ju inget konstigt med att vännerna inte besöker så ofta.
Det finns ju många olika sätt att se - men en sak är säker - avdelningsvård kommer alltid att behövas inom psykiatrin. Det måste finnas ett tryggt ställe med låg tröskel att bli intagen på när omvärlden blir för farlig, för tung, för ohållbar och man helt enkelt mår för dåligt för att känna sig trygg inom öppenvård eller kan garantera att andra kan känna sig trygga. Hur mycket resurser det än läggs (och det har inte ännu lagts) på öppna psykiatrivården så kommer det inte att vara tillräckligt. När natten kommer och ångesten är för stor att ta emot den i det egna hemmet - då finns det ingen underverks medicin. Trots att medicineringen framgångsrikt gått framåt idag. Anhöriga skall inte heller orimligt behöva belastas.
Rätt att få snabb psykiatrivård ska vara lika självklart som att du opereras om du har brutit lårbenet eller fått blindtarmsinflammation. Redan idag är det alldeles för lång kö för att få en psykiater poliklinik tid i Västnyland. Vilka goda läkare väljer i framtiden att stanna kvar på ett verksamhetsställe som naggas i kanterna och verksamheten ständigt är hotad. För att inte tala om den stora grupp välbehövlig, yrkeskunnig vårdpersonal som blir utan jobb - vad det har för ödesdigra konsekvenser för vår landsända.
|
