|
Nyheterna vet berätta att TV-programmet "Kalle Anka och hans vänner", som visas i TV i Sverige under julhelgen, nu blir objekt för en museiundersökning. Vadå! Är traditionerna färdiga för museum? Vad är det som gör att vissa mänskor, bl.a. undertecknad, håller fast vid traditioner (inte alla men de flesta). Är ritade filmer i TV under julhelgen faktiskt någonting att hålla fast vid och om det är så - så varför? Kan det vara det att minnet av barndomens julhelger med mat, umgänge med den äldre generationen och väntan på julklappar är ett tryggt minne. En oavskiljbar del av barnomens jul var väntan på julmiddag och julklappsutdelning. Barnen placerades framför TV:n (en svart-vit 14 tummare av märket Westinghouse) medan de äldre samtalade (på den här tiden pratade man inte, man samtalade). Kalle Anka, Tom och Jerry och andra ritade figurer gjorde vad de kunde för att slå ihjäl varandra, spränga varandra i luften osv, för att på nästa bild vara lika hela och glada igen. Trots det synliga våldet i tv-rutan, var detta en trygg situation. Föräldrarna var nära och inte kunde man ju ändå visa för kusinerna att man blev rädd. Dessutom var vi så stora att vi visste att det bara var film - och så var vi ju alla tillsammans. Till detta trygga minne kan fogas en hel del annat som jag förbinder med trygghetskänslan från barndomens julhelger. Idag, när vi sitter och följer med en världsekonomi som rasar, familjer och barn vars liv raseras av problem med våld i hemmet, dålig ekonomi, alkohol och droger och då vi dagligen möts av nyheter om krigshandlingar, våld, terrorism och förstörelse, vars grymhet överskrider våra vildaste fantasier, då kanske vi behöver trygga minnen - traditioner. Något att klamra oss fast vid. Inte för att saker och ting alltid var bättre då, utan för att vi innerst inne vet att vi i alla fall kan finna lugn och trygghet. Tryggheten finns i dagliga småsaker, vilka vi upprepa tillräckligt många gånger, så att det blir tradition. Det sägs att man skall våga bryta sina tradiotioner. Jag vill vända det så att vi bör våga hålla fast vid våra traditioner, samtidigt som vi skall våga släppa dem om yttre omständigheter så kräver. Men innerst inne behöver vi alla den trygghet traditioner ger. Kanske speciellt just nu. Känner vi oss själva trygga så kan vi också ge trygghet åt andra och dessutom kan vi som beslutsfattare göra klokare och mera genomtänkta beslut om vi inte känner oss hotade utan trygga i vår egen verkligehet.
|
