|
Rubrikens ord hör man och läser man så gott som dagligen. När företagsledare, politiker och all världens "tyckare" uttalar sig om den ekonomiska kris som världen befinner sig i, så använder man orden "Något måste göras!". Jag tycker att detta är skrämmande. Uttrycket är något av det farligaste och samtidigt mest beklämmande man kan tänka sig. Varför? Jo, om vi synar uttrycket närmare så ser vi följande: NÅGOT - Ett ord som egentligen inte betyder någonting. Det är helt ospecificerat. Läsaren eller åhöraren vet inte om det hänvisar till något konstruktivt eller till något destruktivt. Är det konkret eller abstrakt? Det enda vi vet är att det inte är ingenting, men det säger ju oss inte särskilt mycket. MÅSTE - Det är alltså fråga om ett tvång och ingen frivillig gärning. Tyvärr brukar det sällan följa något gott av tvång. Om saker skall förverkligas, om ett företag skall vara framgångsrikt, om en individ vill nå framgång, så kräver det vilja. Viljan är det bränsle som driver oss framåt. Tvång leder endast till motstånd och missnöje. GÖRAS - Ett synnerligen omfattande ord, som täcker de flesta mänskliga (och ibland omänskliga) handlingar. Vad gör du? En fråga som ställs då man anar att den andra ägnar sig åt någon aktivitet, men vilken aktivitet det är frågan om är oklart. "Att göra" definierar alltså på intet sätt de handlingar som avses i uttrycket "Något måste göras". Som pricken på i:et är ordet böjt i passiv form. På det sättet kommer det inte ens fram vem som skall utföra den obestämbara handling som avses. Alltså - för att ta oss ur den rådande ekonomiska krisen så bör vi tvinga en för oss okänd individ att utföra en eller flere för oss okända handlingar. Uttrycket "Något måste göras" sätter inte heller någon tidsram för detta minst sagt diffusa förfarande. Ursäkta om jag inte tror att vi tar oss ur några som helst kriser med det här receptet. Vad gör jag själv då? Jo, jag lever vidare som tidigare. Jag satsar allt vad jag kan på att utföra mitt eget arbete så bra som möjligt, så att jag har nöjda kunder. Jag fortsätter att äta som jag gjort tidigare. Ibland vardagsmat och ibland till veckoslutet något aningen festligare. Jag satsar kanske en aning mera på att renovera och repara därhemma. Kanske satsar jag en del på att rusta båten för sommaren, men i stort lever jag vidare som tidigare. I politiken strävar jag efter lösningar som jag tror att fungerar på lång sikt, eftersom den kris som nu dominerar såväl nyheter som privata samtal, snart kommer att vara ett minne blott. Visst finns det personer som förlorat sina jobb och det är synd om dem, men de blir inte bättre av att alla klär sig i säck och aska och gräver ner sig i sorg och självömkan. Nu krävs det modiga och konstruktiva beslut av såväl företagsledare som politiker. Ställer vi oss på bromsen nu, tror jag att saken bra blir värre. Vi som har möjlighet skall offra tid, krafter och kanske en aning pengar på att samhället i allmänhet och vår näromgivning i synnerhet skall klara av den här krisen. Vi skall inte göra det för att vi "måste". Vi skall göra det för att vi vill och kan!
|
