|
Raseborg, såsom så många andra kommuner och städer i Finland, kämpar med ekonomiska svårigheter. Ändå hör vi en del goda nyheter (Sisu i Karis sysselsätter bättre än vad väntades för någon månad sedan) bland allt tråkigt (vi får igen slåss för vårt sjukhus och BB). Beslutsfattarna vrider sina händer och river sig i håret i försök att hitta något sätt att skära ned kostnaderna. Ingen vill permittera så man tar till metoden "lite här och lite där". Men samtidigt som man diskuterar indragning av än det ena och än det andra (oftast så att de lidande är barn, ungdomar, sjuka eller åldringar) så används pengar på ett sätt som väcker förvåning. Stadens byggningar förses med nya skyltar ("Raseborgsvapnet" i Ekenäs, stora bokstäver på fd stadshuset i Karis) och konsulter engageras för de mest mångsidiga uppgifter. Det är klart att en del konsulter behövs, då motsvarande expertis saknas i staden, men är allt faktiskt nödvändigt just nu. Det verkar som om det skulle finnas en uppfattning att den av fullmäktige fastställda budgeten är ett minimum av kostnader, vilket de olika enheterna absolut måste nå upp till. Så är det inte och så skall det inte vara. Budgeten anger den kostnadsram som absolut inte får överskridas. Helst borde varje enhet och varje individ vid varje beslut fundera på om det finns en annan lösning, som skulle vara fördelaktigare. I ivern att dra ner på kostnader så gör vi nog ofta det felet att vi skär ned där det verkar att vara lätt, utan att alltid fundera på konsekvenserna. Ibland kan våra "sparbeslut" bara betyda att vi har en aning mindre kostnader nu, men dubbelt så stora nästa år. Förebyggande vård samt familje- och socialvård är områden som borde få tillräckligt med resurser, oberoende ekonomi. En socialarbetare (kostnad ca 35 000 euro/år), som vart femte eller t.o.m. vart tionde år gonom sitt arbete kan förhindra ett omhändertagande av barn (kostnad 60 000 - 70 000 euro/år i 5 - 10 år), har förtjänat sin lön många gånger om. Det är ju inte heller fråga endast om de direkta kostnaderna för omhändertagandet. Ett barn som omhändertas i ett tidigt skede av sitt liv, står inför stora svårigheter även senare i livet. Vi måste alltså sträva efter en strängare budgetdisciplin och en aktivare inställning till kostnadssänkningar. De få slantar vi har måste investeras med förnuft och allt som inte är absolut nödvändigt just nu, kan bli ogjort, trots att det finns pengar för det i budgeten. Vi måste alla, såväl förtroendevalda som stadens anställda, gå aktivt in för att klara upp den ekonomiska situation som vi, utan eget förskyllande, hamnat in i. Alla bör komma ihåg att "om du inte är en del av lösningen så är du en del av problemet".
|
