Det svenska politiska samhället är som känt ett av de liberalare i Europa. Samtidigt är ju Sverige ofta en föregångare (eller spårar snabbare ur) i samhällsdebatt, det man debatterar där kommer förr eller senare upp på agendan här. I Sverige kan man bli diskriminerad eller könsmaktsordnad nästan utan att man vet om det, och det mesta du säger verkar användas emot dig, i jämlikhetens namn. Därför är det inte svårt att vara politiskt inkorrekt i det landet.

Det vi har fått ta del av är t.ex. äktenskapslagen om samkönade äktenskap där man körde på populärlinjen och tvingade in politiska beslut i Svenska kyrkan. Ett bra exempel på att man inte vågade göra annat än vara politiskt korrekt: trots att KD i Sverige hade ett rationellt förslag som skulle ha gjort samtliga parter fria att välja, kunde det inte accepteras. Det man istället fick se var en tvärvändning av Svenska kyrkan som välkomnade den nya äktenskapslagen med öppna armar trots att den tidigare varit inne på en helt annan rekommendation. Samma dag som lagen gick igenom, sände ärkebiskopen ut ett pressmeddelande där han gav lagen sitt fulla stöd.

Ännu mer svårt är det att förstå vad man riktigt menar när man nu tagit offentlig strid med kronprinsessan Viktoria om hur hon ska gå till altaret. Viktoria själv vill gå till altaret med sin pappa, men det passar inte för svenska kyrkans ärkebiskop Wejryd. Han har tagit avstånd från iden och menar (indirekt) att kronprinsessan blir diskriminerad om hon går upp till altaret tillsammans med sin pappa, hon bör gå själv. Nu har också nio präster skrivit brev till prinsessan där de kräver samma sak. En av dem har startat en facebookgrupp där man uppmanar prinsessan att gå själv, utan pappa.

I det diskrimineringsfria Sverige händer alltså det, att prästerskapet i Svenska kyrkan skapar mediauppståndelse och facebookgrupper för att få sin vilja igenom hur Viktorias bröllopsceremoni ska se ut, när man däremellan gärna nog lyssnar in på vad politikerna bestämmer sig för att kyrkservicen ska vara. Jag kan knappast tänka mig att det känns muntert för Viktoria & Daniel att få denna offentliga fördömelse över sig från Svenska kyrkan. Detta är ett mycket större trakasseri än det kyrkan hävdar att man vill undvika.

Jag har svårt att förstå det sätt man går tillväga i Sverige. Om det verkligen var en stor sak för Svenska kyrkan, varför kunde man inte komma överens om detta i samråd med de som ska vigas och varför kände man sig tvungen att hänsynslöst gå ut i media med detta? Låt Viktoria och Daniel planera sitt bröllop som de vill. Kanske Svenska kyrkans biskop kunde fokusera på något mer väsentligt i sitt ämbete som denna detalj. Sett från Finland känns det oerhört oväsentligt att protestera mot hur man vill tåga in i kyrkan.

Mitt inlägg i debatten om gymnasiet i Raseborg.

”när vi ser på vår ännu ganska nya kommun som helhet och vet de krav på effektivering, vill vi med den här motionen peka på ett nytt sätt att se på saker och ting. Vi vet att kommunen ska göra ett åtgärdsprogram för att spara miljoner. Vi vet också att det inte kommer att bli lätt att hitta nya lösningar om vi bara tittar på den nya kommunen med gamla glasögon.

Därför passar ett nytt, tvåspråkigt gymnasium in i bilden för Raseborg. Gymnasieeleverna förtjänar mångfaldigt kursutbud och kvalitativ undervisning i hela Raseborg. Ett Raseborgs gymnasium kunde tjäna detta syfte och i utvidgad mening också kunna erbjuda sina tjänster till grannkommunerna. Ekenäs har varit och är en skolstad i den nya kommunen Raseborg. Därför anser vi det vara viktigt att fortsätta utveckla det som är en stark stöttepelare i vårt lilla samhälle, nämligen utbildningen.

När man ser på bildningssektorns fokus på det senaste året så har effektiveringsprocessen enligt min åsikt fokuserat på fel område. Man har försökt uppnå sparmål genom att endast stänga några små enheter som i slutändan är ifrågasatt vad man sparade. Det man verkligen hade behövt hade varit en större, mer omfattande helhetsplan över hur utbildnings- och också biblioteksnärverket ska se ut i Raseborg i framtiden.

Min fasta åsikt är att Raseborg började i fel ända och tog den enkla vägen ut, när man listade småskolor som skulle stängas. Istället borde man ha börjat med gymnasiediskussionen redan tidigare, för att uppnå den verkliga effektivitet som på långsikt krävs.

Förslaget som förs fram i den här motionen ger en möjlighet för skolplaneringen att ta nystart. Förslaget om ett gemensamt tvåspråkigt gymnasium är välunderbyggt och utgör ett bra förhandsarbete för fortsatt planering inför starten för det nya gymnasiet. Därför väljer jag tvåspråkighet och Raseborgs gymnasium – Raaseporin lukio."

---------------------

Mothugg blev det både från de liberala och sosialistiska blocket. Tyvärr hade båda valt att med avsikt missförstå vad det var frågan om. Förslaget innehöll inte att blanda ihop språkgrupperna, men göra det möjligt att välja kurser över språkgränserna. Tvärtom står det i förslaget att det ska finnas svensk och finsk utbildningslinje att välja på. Administrationen är gemensam. För socialisternas del kan det konstateras att förslaget inte direkt handlar om privatisering, eftersom kommunen kvarstår som aktör.

Det skulle vara intressant att veta vad sfp riktigt menar med att de stöder levande tvåspråkighet. Sanningen är att svenska folkpartiet inte stöder någon tvåspråkighet. Medborgarinstitutkurser på finska...what?? Det kan tänka sig bra för mången svensk, men sanningen är att om sfp fick välja, så valdes alltid svenska personer och organisationer framom tvåspråkigaspråk. Jag anser naturligtvis att de svenskspråkiga finländarna ska vara så kompetenta, att de inte behöver bevisa modersmål för att duga. Sfp driver en apartheidpolitik som marknadsför sig själv som anhängare till levande tvåspråkighet, men de facto handlar det om svensk maktposition.

Det är synd att attityderna gentemot språkkunskaper är så stenålders i Sfp att den hindrar våra ungdomar att lära sig nya språk. Det gör det svårare för dem att bli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden i Finland. Med tiden riskerar folkpartiet att marginalisera sig själva genom sin reserverade politik och måla in sig i ett hörn, kanske i Raseborg.

Men till denna reservatpolitik är naturligtvis Raseborgsfolkpartisterna oskyldiga. Det är naturligtvis på centralorganisationens order man argumenterar. Därför låter argumentationen så ohållbar i lokala öron.

Riksdagsledamot Christina Gestrin redogör på ett förtjänstfullt sätt om vad som är på gång på Östersjöfronten i VN 14.3. Gestrin framför ett riktat mörtfiske som ett alternativ för att minska fosforbelastningen i havsvikar.

Teoretiskt sett är det säkert sant. Också i Västnyland har vi många exempel på hur man iståndsatt små sjöar genom syresättning och skräpfiske med not. Resultaten har varit goda och projekten har i flera fall finansierats med EU-stöd. I de fallen är det ändå frågan om relativt små insatser jämfört med de som Gestrin föreslår för Östersjön.

Härmed kommer följdfrågan till förslaget om att yrkesfiskarna ska dra upp 10 milj. kg mört ur Östersjön. Vår yrkesfiskarkår på sydkusten blir äldre och det blir glesare i leden. När det på 80- och 90-talet ännu gick bra att försörja sig på enbart fiske är det inte så mer i dag. De flesta yrkesfiskarna har någon bisyssla vid sidan om fisket, fisketurism, kiosk- och kaféverksamheter, skärgårdstjänster, transport eller liknande verksamhet för att få ekonomin att gå runt.

Vem är det konkret i Finland som Gestrin tänker sig ska dra upp mört? Vad blir andelen för de ungefär 20 heltidsyrkesfiskare som är verksamma i Raseborg? Varje åtgärdsförslag som förbättrar Östersjön är välkommet, men praktiken kan te sig annorlunda än teorin. Ett löst kringslängt mörtfiskeförslag kräver lite mer kött på benen. Finansieringen av ett sådant projekt bör ske i internationellt samarbete och genom EU:s utvecklingsfonder.

---------
Yrkesfiskaren Klaus Berglund svarar egentligen på min fråga till Gestrin & Haglund i radio Vega. Han hoppas på t-stycke på gasledningen mellan Ryssland och Tyskland, gasledning till Ingå och en Braxenjäsningspanna vid sidan av en ny gasbytte-industri. 200 nya fiskare i Nyland som ägnar sig åt Braxenfiske, räknar Berglund att det skulle behövas för att få ihop Braxnarna.

Om nu inte Braxenvisionerna går i uppfyllelse kunde det ju istället vara intressant att tänka på möjligheter att använda Braxen till matfisk. Berglund hade ju ett intressant initiativ till att använda ryggfilen från Braxen till mat. Själv tycker jag att rökt Braxen kan smaka riktigt bra bara fisken är tillräckligt stor och har mer kött än ben.

En kort reflektion i dagens HBL efter att ha läst den magmanska scenariorapporten:

Av Magmas scenarioprojekt för det svenska Finland 2030 kan man anta att den Finlandssvenska identiteten och hur vi upplever den är av synnerligen stor betydelse för hur vårt Svenskfinland utvecklas. Magma gör kanske klokt i att ändå inte konkret försöka ge sig in på att definiera medelfinlandssvensken.

Identitet hör till de djupaste områdena i en människas existens och berör frågan vem jag är. Därför är identitetsforskning på finlandssvenskt håll alltid intressant, men samtidigt intimt och personligt. För visst är jag ju finlandssvensk.

Men vad är det att vara finlandssvensk? Det finns säkert många olika svar, och det kanske sämsta alternativet är att försöka placera in oss svenskspråkiga i ett format eller medelfinlandssvensk. Alla simmar vi i vad vi kallar för ankdammen, det hemtrevliga eller trånga rummet där de flesta ankor känner varandra och stor del t.o.m. är släkt med varandra.
Ankdammens spelregler är inte alltid de samma som i resten av Finland. Här simmar konservativa knipor, liberala alfåglar, gröna gräsänder. Så har det kommit in en och annan skarv också.

I ankdammen simmar inte bara andfåglar mera, och i ankdammspolitiken är det fortfarande lite oklart om man ska fokusera på dammen, ankorna eller gäddorna som lurar i vassen.

Magmas rapport innehåller en hel del intressanta analyser och förslag. I scenariobeskrivningarna är ändå vardagsfinlandssvensken en högskoleutbildad, internationell, mångkulturell, intellektuell, politiskt intresserad människa. Antingen har det selektiva urvalet av inbjudna gäster till scenarioarbetet varit subjektivt valt enligt Magmankornas kontaktnätverk eller så har man helt enkelt valt att fokusera på en bild för att framhäva ett ideal. Scenariorna verkar vara fantasifoster som främst gör avstamp från en högskolad verklighetsbild.

Jag vill inte förringa högskolans betydelse i Svenskfinland, den är mycket viktig. Men en hel del människors vardag, också svenskspråkigas, är inte flyt och flyg i ett internationellt övreskikt som det inte går någon större nöd på oberoende av scenario. Jag hade önskat att man gett de andra ankorna lite större utrymme i ett så viktigt framtidsdokument, och frågan kvarstår, vem som egentligen presenterar sina framtidsplaner för vem.