Jag menar parallellcirkeln (breddgraden) som går igenom våra trakter. Kunde inte det faktumet utnyttjas litet bättre för att lyfta fram regionen? Visserligen är det en synnerligen mänsklig kontruktion, men så är också jämna årtal, hundrameterslopp och mångra andra siffror som vi omger oss med och som vi finner speciella på något sätt.

I Ekenästrakten passerar sextionde breddgraden väg 25 i Langansböle och väg 52 i Sköldargård. Kunde man inte sätta upp en rejäl skylt på vardera stället: "du passerar nu 60 breddgraden". Det är inte många promille av Finlands landyta som ligger söder om den imaginära linjen, och mindre saker har lyfts fram som lokala egenheter.

Gott Nytt År!

Vid årsskiftet brukar man titta både framåt och bakåt, och eftersom jag är en mer framåtblickande än bakåtblickande person ser jag en massa intressant för mej under det nya decenniet. Decenniet 2010 kommer - på gott och ont - att bli det decennium där många av 50- och 60-talets science fiction-visioner slår igenom på tekniksidan.

Mycket av det som kommer att ändra våra vardagsliv har att göra med s.k. förstärkt verklighet som gör att vi får ett slags sjätte sinne. Bastekniken kan redan användas i bl.a. Iphone, men mer utvecklad teknik finns redan i prototypform. Vad sägs om det här, t.ex.:

http://www.ted.com/talks/view/id/481

(Här tänkte jag bädda in videon men det lyckades inte så jag lägger en länk istället)

Jag tänker mej att den här typen av teknik snart kommer i användning inom turismsektorn: när en turist besöker Ingå kyrka eller Raseborgs slott projiceras information om byggnaden på närmaste yta eller mobiltelefonens skärm. Eller på läsplattan vi plockat fram ur väskan.

Det vore roligt om regionen kunde bli litet snabbare på att ta till sig ny teknik som underlättar i vardagen och moderniserar och förbättrar beslutsfattandet både för enskilda och för organisationer (inkluderande myndigheter...). Kanske det skulle göra regionen litet mer lockande, om det nu är så att vi behöver flera medborgare här. Eller är det bara teknohype?

Det finns ett otal kartor över Västnyland. Det trycks nya papperskartor varje år som i första hand betjänar turismen och pekar ut övernattningsställen, restauranger m.m. De är utmärkta att slå i handen på folk som besöker turistbyråer i trakten och som behöver en översiktskarta för att kunna orientera sig.

Under de senaste 5-10 åren har det också dykt upp en hel del webbkartor, dels adresskartor som Google Maps och Eniro (buu Eniro för att ni slutade med svenskspråkig webbkarta!), dels terrängkartor som Kartplatsen och Forststyrelsens Utflyktskarta. De betjänar också vår region väl eftersom kvaliteten är god även om man zoomar in. Typiskt för de här är att de erbjuder en grundkarta och sedan litet tilläggsinformation som adresser eller liknande.

I Åbotrakten har man byggt upp en regional karta som verkar kunna ge litet mer. Samarbetet mellan Yrkeshögskolan Novia/Raseborg och det regionala GIS-centret i Egentliga Finland (GIS=geografiskt informationssystem), som upprätthåller webbkartan på www.lounaispaikka.fi, har medfört att man tagit med också Västnyland i karttjänsten. Här finns redan nu mycket information, och informationen är uppdelad i olika kartskikt som man kan välja att visa eller dölja. Många kommuner i Egentliga Finland har dragit nytta av den här karttjänsten genom att sätta in sina generalplaner i den - då behöver kommunen inte skapa och upprätthålla en egen tjänst för det ändamålet (ja faktiskt, det finns kommuner som har sina generalplaner på nätet, annat än i pdf-format...).

Det nya som Lounaispaikkas karta snart kommer att erbjuda är möjligheten att sätta in eget material på webbkartan: punkter, linjer, områden, foton. Den här funktionen har redan utnyttjats i ett pilotprojekt för lokala skolor. Eleverna får bygga upp sina egna kartor, med en detaljerad grundkarta som bakgrund.

I väntan på att vi i Raseborgsregionen får tillgång till den här funktionen (och hela härligheten också på svenska) och kan börja bygga upp medborgarkartor för olika ändamål, kan vi göra egna kartor på ett liknande sätt i karttjänsten Google Maps eller med gratisprogrammet Google Earth. En trevlig tillämpning som jag nyligen testade är att ladda ned gamla, skannade kartor över finländska regioner och städer, ta in dem i Google Earth och "drapera" dem över satellitbilden och tänja på dem så att de passar in där de skall vara. Här är ett exempel (ladda ned, öppna i Google Earth). Man kan också skanna in egna kartor eller flygbilder och använda dem på samma sätt. Det går också att rita kartor (punkter, linjer, områden) i Google Earth. Det material som man sätter in på Google Earth blir kvar på den egna datorn, men kan sparas och skickas åt andra om man vill.

Den geografiska webben börjar alltså gå samma väg som webben i övrigt, vi är inte längre beroende bara av vad andra bestämt att skall finnas med, vi kan producera vårt eget innehåll, och om vi vill, dela det med andra!

Hurudana "medborgarkartor" skulle man kunna göra för Raseborgsregionen?

Även om jag inte själv upplever mej som särskilt social har jag under de senaste åren intresserat mej för och jobbat med sociala medier, både i min huvudsyssla som lärare och på fritiden. Nu talar jag inte bara om FaceBook - jag har ett konto där men inte mycket mer - utan mera generellt om  webbaserade verktyg som kan underlätta och effektivera vår kommunikation och informationshantering.

Det har varit intressant att följa med utvecklingen av "den sociala webben", hur en tillämpning slås ut av en annan eller köps upp av Google, hur snabbt det byggs nya tillämpningar som baserar sig på andra (Twitter, t.ex.) och hur vissa tillämpningar som till en början sågs som fritidssysselsättningar för tonåringar under den senaste tiden slagit igenom som mer eller mindre centrala kommunikationskanaler i seriösa sammanhang. Det att Raseborgsregionen har ett eget bloggforum utgör ett konkret exempel och man får lyfta på hatten för dem som beslöt att starta bloggtjänsten och för dem som vågade börja blogga här redan för flera år sedan!

En liten analys av de existerande bloggarna visar på mycket typiska bloggarbeteenden. Vi har en handfull bloggare som skriver mycket regelbundet, Holger Wickström firade just sitt hundrade blogginlägg och han är i gott sällskap med flera andra flitiga bloggare. Sedan finns det de som haft ambitioner, men som ännu inte skrivit sitt första inlägg. Den tredje typen är de som börjat skriva, men som verkar ha slutat. Så har vi den fjärde gruppen, de som skriver när de har nånting särskilt viktigt att säga.

En speciell grupp utgörs av institutionella bloggar som här representeras av Bibliotekets blogg och den nyligen startade Aroniabloggen. Det här är ett exempel på hur verksamheter som annars inte får så stor synlighet i samhället alla lager kan komplettera sin uppsättning av kommunikationskanaler. Nästa steg vore att vi fick ett Twittermeddelande från biblioteket så fort de fått in en ny bok i en kategori som intresserar oss!

För min egen del har jag tänkt komma med inlägg åtminstone några gånger i månaden, reflektioner över världens gång inom ett antal olika områden, bl.a. just den sociala webben.